Jean-Baptiste: Longinus spjut längs minnenas allé

Jag, gunstig juckmeister Du Kavay, minns med pockande gylfknyck de flesta av mina nedstigningar i dimensioner av tilltagande densitet. Jag minns med andra ord flera av mina tidigare inkarnationer. Gör du detsamma, du mopsliknande störelsemoment uppkrupen ur en redan nedpinkad genpool?

Jag var under denna tid ett gastande gruppbefäl i SS Ahnenerbe och färskt hemkommen från min postering i Tibet, där jag under ett par år sökt det teutoniska ursprunget och per eugenik och lurendrejeri tillskansat mig fuhrerns gunst och Himmlers brunst. (Visst, vi fann även en del extraterrestriella artifakter i avlägsna och ogästvänliga isgrottor, såsom en transplutonsk autoeroticon (en manick som använder antigravitet för att utilisera stellär onani i viktlöshet, fritt fall etc.) men detta förnekas å det bestämdaste i de få kvarsstående officiella dokument och muntliganden rörande dessa expeditioner.) Dylika expeditioner kallas i konspirationsmun för "Black OPs", och är än idag vanligt förekommande i maktsalarnas katakomber. Vad än kreti, pleti och SETI säger.

Skåden den hyperboreanska kräklan! Jag kallar den Longinus, efter spiran som genomborrade Kristi torso den där magiska dagen i mina drömmars Golgatha.

Min mandom var och är ett trollspö av sällan skådad (Th)an(at)omalia; mycket lång, otroligt smal och besvärande oberäknerlig. En sorts härd av onaturlig tunnhet, kräftpest och flyktighet. Faktum är att den än idag är något av ett mysterium för medicinsk expertis och vetenskaplig fakultet. Det har vida spekulerats huruvida (, av bl a Världsnaturfonden, NASA och Sundsvalls Madrigal-kör,) just denna kuk månne ha ett helt eget medvetande och att den således, separerad från sin tvivelaktige mästare, skulle leva sitt eget liv. Därom tvista de ockult upplysta.

Helt säkert är att blotta förnimmelsen av denna mästerkuk tycks bringa psykosexuella momentum av kosmisk kaliber i en zeitgeist nedlusad av sovande drönare och angivare. Denna märkliga lem skapar de facto än i dessa dagar mången salivsträng att falla bland snortande gaysnobbar på hellfireclubs, och skall enligt sägnen förmedlas flitigt som godnattsaga på obskyra turkiska bastuklubbar med extrem fetischinriktning. Det ryktas t o m att den kan få massorna att tillfälligt bryta sin digitala FacialBook-trance. Men ett så kontroversiellt påstående har jag svårt att förlika mig med.

Jodå. Jag minns. M-hm.

Källarskriken, mausoleumfukten och de tjocka Iranska mustascherna jag så många gånger tuggat på.
Mumifierade maya-kranium, pentagram i  Kalles kaviar, opietinktur och Fia-med-knuff-utför-stupet. Långa dagpass på ångande bastuklubbar, där jag med rabiesskummande diktatorstämma mutade och hotade mig till medvetandevidgande prostatisk samadhi.

Lapandet av svällande läderskrev under sessioner av sexmagiskt inducerad psykos på illa ansedda nattklubbar i Port Said. Regnstorm på Atlanten med grabbatag om relingen och begravningsblomster i kniphålet. Hundchoklad och ayahuasca-sessioner. Naken, vilse och minneslös i Teotihuacan. Afasi, minnesförlust och abrupta uppvaknanden på de mest märkliga av efterfestarsäten (exempelvis i det rumänska Borgo-passet, utanför pizzerian i Sveg och t o m på 'Europa', en av Jupiters två månar. Huh? Not-a-fuckin-clue.)

I mitt anus bor en sång. Därför skall jag vid nästa tillfälle inte bara hota er till livet, utan även förtälja för er om efterlivets mysterier och fler "Black OPs". Futila försök att digitalt kontakta mig (i syftet att påivra hur mentalt förkyld Jean-Baptiste Du Kavay är) resulterar enkom i kosmisk ignorans. Detta tror jag ni förstår. Om inte annat så kan ni väl bara dra åt helvete så länge?

Tada.
/JBK

På vinden jag fann

På vinden jag fann...

Friherren, voivoden och dadaisten Jean-Baptiste du Kavay 's utvalda emfatiska spasmer.

Delsbo, Shiraz du Haqal, Octobre 4, 1711.

Mitt namn är Jean. Men ni kan härmed titulera mig enligt följande, för att undvika spontana knullmord, plötslig besatthet och annat som kan sätta er ur balans;

Käre voivod.
Österns bruna ros.
Prima materia.
Amir Bin Al-thalam.

Jag är en man i mina bästa år, nittiotre aristodekadenta år fyllda. Jag innefattar rent allmänt allt vad man kan förvänta sig av en väl bestådd libertin;  en sjuklig besatthet av gnostisk sextas och uransk experimentanda. Jag doftar dyr parfym, är oberäknerlig och smakar formaldehyd. Mitt livs röda tråd, dess centrala fokus är i sanning en mesmeriserande silverflod kantad av sex, konst och mord.

Jag är tillika djävulen i svart spets, trippandes genom cannabisdimmornas hotfulla formationer, i pumps, helskägg, uridom och med ett entourage av aptjattrande katoy-pojkar.
Utseendemässigt är jag en bländande diamant, arisk i min faciala mejsling, men samtidigt flickögd och nyckfull som en pojkhora från Florens. Jag är rågblond, blåögd, välhängd och bindgalen.
 
Min far, en hårdhänt och kroniskt surmulen bödel från Saint-au-Coq, lär ha sagt om mig redan i födselsäng;

- Det finns inget liv bakom de där ögonen, bara djävulstyg. Bränn byltet på kyrkogården i l'enfent du Shaitan! Kasta vatten och smörj med stark senap. Det är alltid grönare gräs på andra sidan av floden över bron Kwai! Rid vid soluppgången, klyktattare och brännvinsadvokater!
 
Mitt hus återspeglar mitt inre: ett gotiskt och makabert tempel i en pyrande Lovecraft-historia. Där finns gamla dildos i romersk marmor. Gloryhole-väggar av sumeriskt guld. Altare tillägnade både Baphomet och Jamie Gillis. Blasfemiska Goya-visioner är det ständiga temat då jag febrig och opiumrusig återger nattens kosmiska drömfasor i form av hisnande oljemålningar. De hänger överallt, likt svunna tiders efterbörder av nattliga ryttare i vitt...

Jag fann häromnatten några attiraljer och artifakter på skräckslottets gamla antika vind och tänkte sålunda, som en vänskaplig gest och invit, auktionera ut dessa. Titel och beskrivning följs av utropspris. Var så goda.

1. En burk Laudanum. 200 ml. Mormors egna psykostinktur, förstrött spetsat med morgonurin från midsommaren 1693. Kan innehålla spår av nöt och bolmört. 777 riksdaler.

2. Ett kar med elektriska ålar. Uppfödda på svärta, svek, hat och människokött. Perfekt i dopsammanhang, eller varför inte som en extra piff på de nokturn-ktuloida sängaktiviteterna? En hundring jämnt. Kan även tänka mig en femma brass, ett paket lucky strike och en smäll på käften.

3. Komplett årgång av 'Vi dwergägare'. Fetischblaskornas grand mother. Av grundarna till den religiösa stjärnsekten och bruksdvärgsklubben Dog Man Star. OBS! Hardcore sicko wankers only. Svenskpräktiga fickrunkare och andra standard-big-tittie-morons step aside. Tysn spänn. Harrkl, förlåt, tusen spänn. Eller möjligtvis femhundra leverpastejsmackor flytandes likt fyrar av hopp, i en ocean av kokande Fernet Branca.

Endast seriösa svar, på arameiska eller sanskrit, genomögnas. Kanske. Troligast aldrig.

Jag tror detta får räcka för denna gång. Det är dags att återvända in i skuggorna. Med en munfull häftstift och en förhoppning om att vi snart träffas igen. Låt oss lära känna varandra.
Eder vän i natten. j.

I kräftans klor

Kära läsare.

Har på sistone lagt märke till hur den gamla kräftan återigen cirkulerat lägret. Illamåendet infinner sig.

Då jag var 21 lämnade min mor mig och mina syskon i stor sorg och förvirring. Detta efter futtiga 42 år i den täta dimension som utgör mayan/matrix. Jordelivet alltså.

Hon hade sedan något år tillbaka brottats med bröstcancer, och följaktligen med slöa bromsinstrument som kemoterapi och strålning, vilka enkom gjorde henne i fysiskt och psykiskt sämre skick. Med mors bortgång tycktes tryggt familjeliv, relationsmässigt och annorstädes, vändas uppochned. Cancern hade tagit vår älskade mor, och i all hast, (och säkerligen i någon sorts välmening,) omhändertogs vårt syskonskap av 'bäst lämpade föräldragestalt' i vår splittrade verklighet. En synnerligen kaotisk tid där rädslor tilläts blomstra, vilket i sig födde fler rädslor; oärligt spel i form av projektion, manipulation, skuldbeläggning osv. Detta var och är en mycket sorglig cirkus, som än idag stundtals piskar sina vågor längs de rev som är efterbörden av kräftans (cancerns) framfart i min familj. Och jag är långt ifrån ensam om att genomgå detta, familje och relationsmässigt.

För en kort tid sedan uppträdde min kära orkester och psycho circus, The Kristet Utseende, på en gala i Sundsvall till förmån för Barncancerfonden. Detta mycket pga av att en nära vän till bandet nyligen miste sin tonåriga son i cancer. Lokala konstellationer uppträdde, konst auktionerades och över 200 000 svenska riksdaler kunde i slutändan doneras till ändamålet.

Känslorna var/är starka och många är de som uttryckt och uttrycker HAT gentemot själva sjukdomen i sig. (Manifestationen gick t o m under parollen 'Fuck Cancer!'.) Jag förstår fullkommligt vreden, sorgen och alla de andra känslorna stöpta i lava och svavel. Jag har förlorat MÅNGA nära och kära i kräftans klor.

Jag vill dock, och tänker härmed utöva min rätt i att uttrycka personliga synpunkter; mina slutliga pläderingar, ang cancer, i form av simpel frågeställning .

Jag väljer att inte fokusera på, och hata själva sjukdomen i sig. Cancer har en orsak och ett ursprung, och det är vid roten vi bör bearbeta obalansen. (Om jag exempelvis ogillar kommersiell lagsport och finner fenomenet barnsligt, värdsligt och överskattat, känns det ändå otroligt befängt att fokusera på bollen eller pucken i sig, som bov i dramat? Think outside the box, s'il vous plait.)

Hur kommer det sig då att vi efter alla dessa år av högteknologisk inblick och outtröttligt forskande fortfarande inte har en bättre lösning gällande kräftans framfart? Eller har alternativa röster, metoder och forskning möjligtvis drunknat och tystats i det stora mediabruset? Något luktar definitivt fisk. Vilka stora läkemedelsföretag tjänar miljardbelopp på bromsmediciner? Ska vi blint godta rådande auktoriteter och ständigt sätta tillit till vad mainstream media och pappa staten förmedlar oss? Är cancer möjligtvis ett tecken på en stressad, onaturlig och obalanserad samtid ? (Hur kommer det sig att cancer är ytterst sällsynt bland regnskogens nomader, indianstammar, urinnevånare etc.?) Dessa är en del av de frågor jag ber er ta i beaktning. Jag förmedlar inga slutliga och stingande sanningar i detta sorgliga som är cancer. Predika är det sista jag vill. Men jag tror det är av yttersta vikt att kritiskt och skeptiskt granska källor, rötter och ursprung. (Till välmående likväl som till sjukdom.) Detta möjliggör fortgång och utvecklande, vår möjlighet att utan vinstintressen en gång för alla bekämpa kräftans framfart. Smaka åtminstone på tanken.

Låt inte smärtans fokus grumlas av rädsla och hat, låt den istället kalibreras i hjärta och sinne. Kram på er.

9/11: en snabb summering

Secret Access - No explanations found

Of all UFO sightings reported, many can be explained as ordinary phenomena, and therefore discarded. However, there are some spectacular, well-documented UFO events that have been officially investigated by government agencies, witnessed by pilots and confirmed by Air Force generals.


No conventional explanations were found despite extensive efforts by experts to do so.

These are the cases explored in the History Channel special, "Secret Access: UFOs On The Record."

Liber XXVII-CDII

The Septenary Oath of allegiance

...being a ritual initiation oath written by Fr. Quinotaurus,

based on the oath of a Magister Templi, by Fr. V.V.V.V.V.

...and as received from TZRKNTGL the architect.

(Illustration: "Universal Architect", av J. Fahlberg)

Initium:

"Backwards chimes the bell of the seven chiefs..."

* * * * * * *

(The opening: Ascent Serpens)

"Ascend! Ascend! Ascend!

Burn your way through the veils and vortices!"

"A serpent holds the ground

A moon arouses Capricornus

Slithering forms at the altar of power

At the jaws of the black fire another gateway

Soaring eagle swept by the winds of Mercury

Gazing raven unfolding the heavens

Oneness sentient shines the thousand petals"

The oath:

1.  I,_______, adept of the black tower of HQL, hereby bind myself on behalf of the architect of the universe, even as we are now physically bound unto the cross of illusions: 

 2. that I will manifest the seven upon earth, as a devoted servant of the Order:
 3. that I will consecrate the temple that is me:
 4. that I will love and understand:
 5. that I will perform the ordeals and endure the work:
 6. that I will continue in the communion of my black tower and beyond:
 7. that I will work without attachment to the illusionary self:
 8. that I will work in truth:
 9. that I will rely only upon myself and those by the seven bound to me:
10. that I will interpret every phenomenon as rising from noumenon, as a dealing of the cosmic consciousness with an aspect of itself.

...And if I fail herein, may my tower and temple be profaned, and the Eye closed to me.

(The closing: Shakti-Shiva)

"Descend! Descend! Descend!

Become as one!"

"I stand before the Septenary court

and seal my oath with a kiss,

upon the royal sign of the bloodline...

So...it is done!"

*  *  *  *  *  *  *

Rida tigrar och själslig vetenskap

Kära läsare.

Den slumrande har tillfälligt återvänt för att lämna ett livstecken. Jodå, jag lever, och likaså gör konstellationen som lystrar till The Kristet Utseende. Orsaken till den digitala tystnaden är förstås mångfasetterad.

Filosofen, alkemikern och dadaisten Julius Evola talade om att "ride the tiger", något jag tolkar som hur man bäst tacklas med drönarmedvetandets efterbörder, taggar och törnar i vardagen. Att vilja ändra på något man finner bakvänt och/eller destruktivt med vårt samhälle, för att upptäcka att förändringen börjar inombords kan vara grymt smärtsamt.

De senaste åren har för min del varit en hisnande andlig och psykisk berg och dal-bana, med intuitiva insikter avlösandes varandra, misslyckanden, fullträffar och nya aspekter av stort sett allt som byggt upp min "verklighet". Det har krävts att jag emellanåt bidar min tid, för att kunna processa och tillämpa den nya kunskap och info jag erhållit.

Hur bökig och bufflig än den resa må vara som är Magnum Opus, det stora arbetet, eller hur du nu väljer att titulera det sanna självförverkligandet, så lär man sig efter en tid att se mönster och återkommande tillstånd.
Jag börjar till slut hitta mig själv, vem jag är och varför jag är här. Mer om detta i ett kommande inlägg.

Tills dess lämnar jag er med en infostinn och underhållande animerad serie på 12 avsnitt, kallad "Spirit Science". Ansvarig animatör och filosof är den unge studenten Jordan Duchnycz.

Sköt om er och ha det gott.

Spirit Science 1-12:

Reducto: Andligt och statligt slaveri

Slavmentalitet är ett kusligt fenomen, som inte bara kännetecknar den genomsnittlige följsamme medborgaren och dennes vämjeliga robotexistens. Den finns förstås även inom esoterisk tradition, där aspiranten bollas av allsköns spirituella auktoriteter och mästare som mekaniskt rapar om gnosis bland patriarkatens vitmossiga formler.

Kristendomens gastar dansar längs gruppkonformitetens dammiga boulevard.

Naturligtvis finns det även nödvändighet med just hierarkiska system, speciellt ur initiationsmagisk synvinkel; det stegvisa avtäckandet, den inre alkemiska processens inkubationstid etc. Det är vi medvetna om. Check.

Men varför har vi människor en sådan påfallande benägenhet att vilja styras, och varför sätter vi så ofta tilltro till andras upplevelser, andras dogmer, doktriner och diktat? Är vi för bekväma och för rädda att finna önskad gnosis i det självupplevda och det intuitiva? Det verkar många gånger inte bättre...
Vi bländas och hänförs gärna av tjusiga (spirituella) titlar, ständigt trånandes efter tillhörighet och bekräftelse.
Kosmetika, parafernalia och mer yta, perfekt reflekterandes en samtida mugglarverklighet med Aftonbladet som den heliga skrift.

Statlig auktoritet:
'Var livrädd, då din nästa mycket väl kan vara en potentiell Al Qaeda-terrorist.'

Spirituell auktoritet:
'Var livrädd (förvisa ofta), då magi alltid innefattar en risk att bli uppäten av Djävulen.'

Dualismens svartvita ok forslas envetet genom samtidens unkna korridorer...

Att per automatik godta, följa och aldrig avvika i sin spirituella resa mot fulländning typifierar för mig 'syndafallet'; mänsklighetens fjärmande från naturen. Den sanna viljans reduktion till bekväm ignorans och naivitet.

Kenneth Grant: Magick, UFO:s and unfamiliar states of consciousness

Q. What is the purpose of your books? 

KG. The main purpose is to prepare people for encounters with unfamiliar states of consciousness.

Q. Do these include extraterrestrial encounters?

KG. Yes, extra-, sub-, and ultraterrestrial encounters.

Q. You think such events are imminent?

KG. They are likely at any time, but whether now or at some future period, their occurrence is certain and it is necessary to be prepared for such events.

Q. If these forms of consciousness are other than terrestrial what exactly are they?

KG. All one can say is that there will be extraterrestrial contacts, have in fact already been extraterrestrial contacts, but there will also be other forms of contact. But although man may learn to assimilate extraterrestrial contacts he may find it impossible to cope with those from the Other Side.

Q. Is that what you mean when you refer, in your books, to the back of the ‘Tree of Life’? Is that the Other Side?

KG. The ‘Tree’ serves as a comprehensive model. The known universe is represented by the hither side of the ‘Tree’, the unknown by the other side.

Q. And your books provide maps, so to speak, of the other side?

KG. They seek to indicate certain ‘gateways’ through which alien forms of consciousness may manifest to man, and through which man may go to meet them.

Q. The book you are now writing is entitled Outer Gateways. Do you suppose that such encounters are imminent because there is a desperate and word-wide wish that something, someone, somewhere will help us out of the mess we’ve made of things?

KG. Man has evoked certain energies, and therefore certain entities, the nature of which he is ignorant, and for confrontation with which he is almost totally unprepared.

Q. He has called them into being by his own folly?

KG. Ignorance is the prime culprit, but there are others. There is a deliberate and perverse determination on the part of man today to amass material possessions. Complete materialisation is desired and therefore a state of total materialism dominates and conditions his activities. With exclusively materialistic motivations man can but destroy himself for they admit of nothing beyond himself.

Q. And he is not equipped to face the consequences?

KG. Decidedly not. His attitude has closed his mind to real knowledge and deprived him of the power of recognising it when it presents itself, as it does today in numerous but unfamiliar forms. If man is to survive he will have to prepare himself for a total encounter with himself. Even so, it may be too late.

Q. How much time is required?

KG. That depends entirely upon individual circumstances. Time Outside is not as it is here; in fact, there is no time there where all is perpetually present. Man could realise instantaneously that present, and that presence, if he were not ignorant.

Q. Then it follows that certain individuals, perhaps those able to realise this Presence, would be immune to the explosion of new forms or consciousness?

KG. In a sense, that is so.

Q. In a physical sense?

KG. No survival is possible in a physical sense. Those that imagine there is are deluding themselves.

Q. But some individuals would survive in some state or other?

KG. In the states to which you allude there is no question of survival. Let us say that there will be a transformation. If man is able to integrate these new experiences into his psyche he must begin NOW to think in terms at least of extraterrestrial trial encounter. If he does this the rest may follow.

Q. All this suggests UFOs and similar phenomena. Surely, if such grave dangers are imminent those in authority will take steps to see that precautions are taken?

KG. How can they? Besides, it is well known that some governments are considered to be responsible for evasions and distortions of information about UFOs. But UFOs are merely projections within the terrestrial sphere, occasionally registered by waking and dreaming humans, and radar screens, of something beyond them; and those ‘in authority’ know nothing about that ‘something’.

Q. Your books do not treat specifically of Ufology.

KG. Others are taking care of that aspect of the matter; there are literally hundreds of books on the subject.

Q. But are they reliable?

KG. Their details are controversial and they are mainly speculative, but the fact of their existence in such abundance suggests that an increasing number of people are experiencing unfamiliar forms of consciousness, or that they are becoming aware of the existence of these forms.

Q. Which brings us back to my initial question: The purpose of your books?

KG. To provide concepts that are essentially strange so that the faculty of intuitive insight may be awakened and aligned with such alien concepts.

Q. Is this the reason for the inclusion in your books of weird sigils, symbols, and outré art?

KG. At this primitive stage of man’s evolution the visual sense is of paramount importance.

Q. Surely sound is equally important; yet you do not lecture.

KG. Sound is important, but in the form you have mentioned it can be a positive hindrance. All sorts of conflicting vibrations impinge upon the listener compared with the silence and stillness that attends the reader. And the reader can again immerse himself at will in the current, if necessary.

Q. So your negative attitude to lecturing is a positive affirmation of the power of silence?

KG. The silent or printed word is more potent than its spoken counterpart except in very exceptional cases, and it reaches those for whom it is intended. People attend lectures for different reasons, but few attend to gain knowledge. They go to meet people, to pass the time, but they are rarely affected deeply by the spoken word, which is quickly forgotten. Books on the other band have been known to change lives. My own was changed by Crowley’s Magick.

Q. Because it opened a gate for you?

KG. Precisely.

Q. But the Bible or the Koran can do that.

KG. Certainly they can, I mention Crowley because his work is more especially relevant to our present discussion.

Q. Have other occultists touched upon these matters?

KG. Blavatsky’s work is replete with insights that suggest she was in touch with some source of ultraterrestrial knowledge. The Book of Dzyan, of which The Secret Doctrine is a comment, contains evidence of contact with Outer Intelligence.

Q. The Bible, Blavatsky, Crowley... Are there any writers today who approach the subject from your particular angle?

KG. Not many.

Q. Why is this so if the subject is of such urgency?

KG. There are several reasons. The mystic, who is probably the most qualified, is concerned essentially with liberating consciousness from the illusion of embodied existence. The magician, on the other hand, seldom cares about status of consciousness that do not promote his personal aims. The mystic is little concerned with the ego; the magician’s is so inflated that he sees little else! The scientist bases his science upon the assumption that the world has a reality independent of consciousness. He therefore finds it difficult to understand the mystic or the magician, who do not.

Q. So there is no one you can name who writes intelligently about the subject?

KG. Somewhat surprisingly a few writers on Ufology, some of them ‘contactees’, have supplied valuable insights. Incidentally, Crowley himself could be classed as a contactee.

Q. He had contact with extraterrestrial Intelligence, hence the Message and the Mission?

KG. Not necessarily extraterrestrial, but certainly ultraterrestrial. Crowley described it as ‘praeterhuman’. The history of The Book of the Law as given in his Confessions reveals him as one of the more important contactees of our age. Some would say the most important.

Q. But contactees are considered disreputable because of their conflicting messages and outlandish statements.

KG. True, but the overall drift of the messages is similar in the majority of cases. One has to allow for the type of mentality through which they are channelled and by which they are interpreted. Very few contactees are versed in magick, mysticism, metaphysics, science. A distinction should be made between communications of a general ethical nature and those in the category of Dzyan and The Book of the Law, both of which contain specialised information and formulae.

Q. What is the message for the non-specialist?

KG. That caution is required in the use of the technologies which man is in process of developing. Owing to distorted growth, man in the mass suffers severe moral deficiencies. It is the defective moral element that threatens humanity with catastrophe.

Q. What exactly is the moral element to which you refer?

KG. The Will. The development of man’s will is in excess of his other moral faculties. He is strong willed but weak minded.

Q. You mean he wants things and will go to any lengths to acquire them?

KG. Precisely. Hitler was an extreme example; his will was a vampire force that grew monstrous at the expense of other faculties and was inflamed to the point of madness by a lust for power. On the other hand, his message, his doctrine, the vehicle of his will, was puerile to the point of idiocy. The same applies to many another so called leader of men.

Q. Crowley was not in this class?

KG. Crowley‘s mind was lucid and highly developed. Had his will been equal to it, the doctrine which he received may have gone far towards preparing man to deal with the new forms of consciousness that are now beginning to manifest. There is little evidence that contactees in recent years have any proper understanding of the messages they receive. What is not in doubt is that none has yet sufficient will effectively to transmit them. Crowley at least has provided a coherent system.

Q. What then is the solution?

KG. There is none. It may now be too late to think in terms of doctrines. They take time to be absorbed. As with all concerns of ultimate value it is up to the individual.

Q. A sort of ‘Operation Noah’s Ark’?

KG. Not exactly. Noah was able to take a lot with him.

Q. It’s no good if you can’t take it with you!

KG. That is a profound observation. If people understood it and acted accordingly no problems would ever arise, even those we have been discussing.

Q. Is there a document such as the Book of Dzyan, the Necronomicon, the Book of the Law, etc., that contains more specific references to the terms we have come to associate with your own books and the Typhonian gnosis which they express?

KG. The Wisdom of S’lba is one such document. It is presented in Outer Gateways, together with a preliminary analysis by way of a tentative comment.

Q. How was Wisdom of S’lba obtained, and when?

KG. It was ‘distilled’, by a protracted process extending over years, from the intensive Rituals performed in New Isis Lodge between 1955-1962. Some idea of the nature of these Rituals may be gathered from my book, Hecate‘s Fountain.

Q. Does ‘S’lba’ contain the keys you have discussed elsewhere in Outer Gateways?
KG. It does. It is the purpose of Outer Gateways to provide those keys but the ‘Wisdom’ must be lived, not merely discussed; and, preferably not discussed at all.

Interview with Kenneth Grant, first publication in SKOOB Occult Review, London, 1990.
©Kenneth Grant, 1990; ©S.V. Grant, 2011


Kenneth who?
Kenneth Grant Bibliografi

Drunken dharana

I helgen hade jag och en kär vän en ordentligt "blöt afton".  Förvisso skall jag inte sticka under stolen med att skratten och hyssen var många och spontana, men bakrusets efterdyningar sitter fortfarande i och de senaste dagarna har dominerats av urk och kvack, kroppsligt och psykiskt.

När jag i retrospektiv blickar tillbaka är det dock något som nu känns annorlunda. Mitt "upplyfta" jag vill säga mig något. Det är dags att på allvar röra sig framåt. Jag känner inte längre den geist, skjuts och inspiration alkoholens extas så många gånger tidigare invokerat. Minnesluckor, osäkerhet och pyrande paranoia är vad som istället serveras på löpande band, då jag intar för mycket. Det hela är överhuvudtaget inte VÄRT den förhållandevis korta stund av extatisk avslappning och glädje jag tidigare ibland har känt. Jag är inte längre 18 år, med Blixt Gordon-snabba inre reningsorgan. Detta är vare sig ett försök att moralisera, göra avbön eller predika. Missförstå mig inte i det, jag låter bara mina personliga reflektioner rinna ut i blogform, ang ämnet och mina känslor i samband med detta.

Dessa vidriga symptom är naturligtvis atypiska i/efter intoxikationstillstånd, med substanser som förtätar medvetandet. Rädslorna dyker upp, självtilliten sänks, buffligheten inträder, personlig integritet överträds etc. Det finns en schizofren, personlighetsförändrande faktor i alkoholen. Många är de gångerna jag bittert lovat mig själv att sluta förgifta mig på detta vis, och lika många gånger har jag misslyckats med att hålla löftet. Men denna gång känns det sannerligen annorlunda, och jag ser med spänning fram emot att framledes fortsätta dricka med måtta (alltså att inte dricka de där extra glasen, som får mig att dricka några extra glas, som får mig...etc).

Måttfullhet bringar grundbalans. Balans bringar naturligt flöde. Naturligt flöde skapar kärlek.
Har jag till slut insett och tagit till mig av denna långvariga kosmiska läxa? (Läs: har min tröga natur till slut lyckats smälta det bittra giftets insikt?)